Om pjäsen
Den manliga huvudrollen är inledande ensam på scenen. I ett enkelt rum vankar han av och an och berättar öppet, med en nyans av självömkan, för publiken om sina existentiella funderingar.
Bestört över lögnerna och orättvisorna som växer som ogräs i vår omgivning. Frågande inför sin egen, och även andras, livskvalité. Vad ska vi göra här? Hur överlever vi?
Han är ensam, kanske utstött och vågar inte älska någon trots att det är allt han önskar. Om han hade modet som krävdes, skulle någon älska honom tillbaka då? På riktigt? Ensamhetens trygghet och förutsägbarhet, är det verkligen bra att lämna den?
Lämna den kontroll som det innebär att bara ha sig själv att konfrontera? För det gör han, hela tiden ifrågasätter han sig själv och andra. Med denna längtan efter närhet, svidande i själen som ett skavsår, möter han henne där inne i det nakna rummet.
De har en sak gemensamt, tron på uppriktighet och ärlighet. Fast hur projicerar de den tron?
Hon har länge velat ha någon att tala med, kanske är hon utsvulten på djupgående relationer och samtidigt nyfiken på livet.
De trevar sig fram i deras bekantskap och vet inte riktigt var de har varandra.
Var har vi oss själva egentligen?
Om konsten:
Konstnären har målat av skådespelarna med inspiration av deras uttryck samt av manuskriptet.
En resa in i ensamhetens hoppfulla gåta.
Tavlorna mäter 150 cm×150 cm och porträtterar skådespelarnas ansiktsuttryck. Tavlorna kommer att vara till försäljning.
